[Uppdaterad, se nedan] Fick ett mejl häromdagen. Från The McKinsey Quarterly. Där pushar dom kort och gott för att ”McKinsey Quarterly podcasts allow you to listen to articles on the go”. Strax nedanför fanns länken ”Click here to subscribe to our Quarterly podcasts via iTunes”. (Bortser tills vidare att dom också pluggar sina RSS-flöden).

Lite nyfiken var jag allt, så jag klickade, och raskt hade jag börjat prenumerera . Men jag hade inte tid att lyssna förrän idag (via min mobil eftersom iPodens batteri vart slut). Vill du pröva själv så är länken: The McKinsey Quarterly Podcasts via iTunes (av mig mödosamt manuellt framplockad, eftersom länken i mejlet är det en omdirigering via någon tjänst som håller reda på vem som reagerar på vad i utskicken.).

Spännande satsning

Fascinerande! Här gör minsann en av världens ledande publikationer/konsultorganisationer, när det gäller kunskap kring affärsstrategier, en spännande satsning. Låt oss kolla närmare. Till att börja med verkar det handla om redigerade varianter av artiklarna som man får lyssna på. Kan vara bra att veta, men inget McKinsey andas om.

Konstigt kodat

Dom säger ”Introducing McKinsey Quarterly Podcasts”. Det äldsta avsnittet i iTunes är publicerat 2003-05-02 (måste vara nåt kodningsfel, eller så menar dom när artikeln publicerades i tidningen). Nästa avsnitt heter ”Learning to let go: making better exit decisions” och publicerades enligt iTunes 2006-05-02. Den artikeln publicerades i textformat på deras webbplats i maj 2006 och då även som nedladdningsbar mp3-fil.

Det finns heller inte någon speciell webbsida för själva podden, utan man hänvisas till deras vanliga hemsida. Där finns inte ett ord om någon poddsändning. På samma ställe hamnar man om man i iTunessidan för ”McKinsey on Finance podcast” klickar på ”Web site”.

Dessutom måste man ha iTunes, alla som har en annan poddfångare får klara sig utan. Systerpodden ”McKinsey Global Institute podcast” länkar till www.mckinsey.com/podcasting/, en som det verkar låst sida. Däremot verkar ”McKinsey High Tech podcast” lista avsnitten även utanför iTunes. Då på www.mckinsey.com/clientservice/hightech/. Å andra sidan är avsnitten där inte synkade med dom i iTunes (annan ordning, annat innehåll).

Inget socialt

Till skillnad mot det första avsnittet får vi i senare avsnitt också avslutningsvis veta att det finns fler artiklar på www.mckinseyquarterly.com. Men inte ens i det färskaste avsnittet ”Meeting the challenges of China´s growing cities” (2008-07-24) är det tillstymmelse till inbjudan att kommentera, fråga och konversera. Very Web 1.0 indeed.

Dessutom är det svårt att tipsa andra om podden. Jag fick trixa en del för att få fram den rätta webbadressen. Samtidigt känns det synd att man inte för respektive avsnitt kan hitta originalartikeln.Och det hela är långt ifrån dom tankar om fördelen med att leverera en <embed>-kod som Jeremiah Owyang delar med sig av.

Varierande ljudkvalité

Vidare, avsnitten fram tom 2008-01-03 är i fin ljudkvalitét och läses av speakers av båda könen. Ibland med amerikansk dialekt, ibland med brittisk. I det sjunde avsnittet får vi höra en kvinnlig röst, men det låter som om hon satt på månen och pratade i telefon på 70-talet. Måhända är det en medveten strategi att göra på det sättet. Något som torde få alla med insikt i radioformat att spinna i sina stolar. Eller alla med insikt i poddformat att sucka djupt. Det talade ordet är högst personligt och man bygger omedvetet en relation med dom man hör på. Men här är det nya, okända, röster varje gång. I avsnittet 2008-05-15 dyker det upp en ny röst. Hon kan inte uttala ”McKinsey”, åtminstone inte på ett sätt som låter ens i närheten hur alla andra speakers säger. Ni skulle bara höra hur det låter :-) Nu slipper ni det eftersom McKinsey inte gör det lätt för mig att spela upp ett klipp här.

[Uppdatering 2008-08-26]: Läs gärna diskussionen hos Martin Spanar om att det inte är talsyntes.

Vad har vi lärt oss?

Ja, till att börja med att även McKinsey kan göra, inte bara en utan flera, poddar. Det vill säga dom skapar värde för oss som är intresserade av deras rön. Därmed börjar dom nosa i samma spår som Harvard Business Review och Business Week vandrat i flera år. Sen är det en annan femma hur McKinsey går till väga.

Jag kommer osökt att tänka på skomakaren och hans barn. Om man skall hjälpa sina kunder med affärsstrategier, samtidigt som Webb 2.0 och sociala medier har någon relevans (åtminstone enligt McKinsey), då är det uppenbarligen både en organisatorisk och marknadsmässig utmaning att lära sig hur man gör.

With respect to the interest in new media developments (from SATU and from the Finnish President ) as presented by me, I find it appropriate to point at SIME goes Helsinki. SIME, or originally Scandinavian Interactive Media Event, has for over a decade acted as The hotpot for people and organizations engaged in the new ventures, possibilities, and challenges.

So, if you (are in Finland and) don´t mind being challenged by new thoughts and fascinating people, I recommend a visit to The Swedish Theatre in Helsinki next month. Oh, how I hope that the President will go there – because it is far beyond what we did in Naantali. And what happens at SIME will for sure affect the future of our children. If nothing else, you will hear from the inside of Stardoll, which is far cooler and more engaging than Republiken Finland barnens president.

(SIME will make a visit to Copenhagen November 6, and this years main event is taking place in Stockholm November 12-13).

Here is a video [updated] when a president napped ”my” stage, and the story behind that event. Last week I did a key note gig at Media & Message in Finland. SATU, who organized the conference, contacted me already in the spring and we agreed on the terms and dates right before summer. Then about a month ago I learned that the Finnish President, Mrs Tarja Halonen, would pay an (un-official) visit and address the audience with a short speech. Cool! The slightly rearranged plan was that the President would arrive right before I entered the stage (because she wanted to see me); I would do my gig with a brief Q&A; and after that she would be introduced and talk for about 15 minutes.

About half an hour before it was my time we were all told that the President was 15 minutes late, so I had to cut out some of my time. No problem, I am flexible. It was kind of funny when we all raised to greet the President, just to learn that ”she is in the building, not the room”. So, we had to stand up a second time a few minutes later. Anyway, I did my thing and it went quite well. I Ustreamed the whole presentation, and Bambused about 30 minutes (after that I handed over my Nokia N95 to the audience). Then the Q&A started. Apparantly the President was very engaged and eager to share her experiences of the Web. So, instead of asking a question, she took over the stage. That is an actionable President!

Perhaps what triggered her was that I Googled ”Tarja Halonen” and found the first hit to be the Swedish Wikipedia entry. In it there is an External link to tarjahalonen.fi, which she during my gig immediately commented ”that is an old one”. Whose responsibility is it to update that information? As I post this the old link remains, though I just added a new link.

Here is a YouTube clip from the unexpected, but fun, stage-napping. Enjoy! [Sorry, noted that the videa stops after a few minutes, blame Windows Movie Maker. Will fix later Update 2008-0-12: I made a new video, the intro animation was automatically created from Flickr photos and music by I Awake, check it out separatel at animoto.com]

The web site the President promotes is ”The Childrens President of the Republic of Finland” (in Finnish and Swedish). It sure is a nice web site, focusing children. But my humble opinion is that it is very Web 1.0, and would benefit from a social media fix. What do you say all (Finnish) innovators? Can we hope for a President´s blog?

Help out a reporter (HOAR) är en spännande tjänst. Via den har grundaren Peter Shankman redan samlat över 20 000 mänskliga källor som reportrar kan ösa hur när dom behöver hjälp (via FiR 365 och 367). Alla som betraktar sig som en källa kan fylla i ett formulär och får sedan tre gånger om dagen via mejl en sammanställning av ämnen som journalister snabbt behöver veta mer om.

Jag kom att tänka på HOAR apropå Anders Mildners bloggande hos Sydsvenskan om hur han ser på forskares ovillighet att hantera medier och bloggar som en del av ”den tredje uppgiften”, Mildner skriver senast idag under rubriken ”Hur man bäst övervärderar sig själv”. Där sammanfattar han några tidigare inlägg och deras kommentarer på temat (Universitetet var god dröj, 3 juni; Forskare vs journalister, 2 juli; Pyramid-rivning, 4 juli). Dessutom pekar han på att diskussionerna resulterat i ett inslag i P1:s Medierna (kan i en månad höras ca 8 minuter in programmet den 9 augusti).

Intressant nog verkar det inte vara någon representant från informatons/PR-avdelningen på svenska universitet eller högskolor som gett sig in i debatten. Själv tipsade jag för över en månad sedan via mejl Stockholms universitet (SU), men ingen respons.

Det vore läge för Högskoleverket att göra en egen HOAR. Det vill säga låta forskare som vill anmäla sitt intresse att svara på frågor och sen kan reportar/journalister och andra (som jag) dunka in sina frågor och se svaren droppa in. Men det är klart, så länge vare sig mediekontakt eller bloggande ger nån cred så lär det inte bli någon verkstad (jämför mitt Tänk om avhandlingens form). Men andra branscher kanske kan inspireras till nya grepp i det gemensamma kunskapande.

Almost a year ago I did a gig for Worldwide Partners. According to the comments from the partners who attended (including those posted at weconverse), they kind of appreciated my thoughts. From my side I felt that the session went pretty well. Recently, during my summer vacation (June 11th), I got an e-mail with "Worldwide Partner news" (sorry, they offer no web version). To begin with the message was headed by a large image, wich made it difficult to read on my mobile phone. Right below the image was the header "WPI Launches New Public Website" (without any link) and below it another image. In the image I could read (but not my desktop search engine) "It’s a Wiki world. It’s a flat world." I thought that was cool and went on today to check out their new web site.

To begin with the home page is based on a slowly loading Flash implementation. As you can see there is no way to search the site. Therefore it was hard for me to quickly figure out if they had a Wiki, offered RSS feeds or utilized any other tools for social media. On the other hand, when I surf to the site on my phone it displays the basic content pretty well.

I do not have time to evaluate their new site, but it seems to me that none of the ideas, trends, or possibilities that I presented has guided their efforts so far. After all, they describe themselfes as:

"the world’s largest owner-operated agency network made up of 96 agencies employing 4,700 people in 143 offices located in 53 countries across Asia, Europe, Latin America, the Middle East and North America"

Wordwide partners could at least have implemented Google maps to allow visitors to browse their network. Or started a blog to supplement their Media room. As far as I can judge the whole thing is very Web 1.0. What did I do wrong???