Vi kan lära oss en hel del från historier kring LunarStorm. Som många andra länkar jag till den svenska Wikipedia-artikeln om LunarStorm i stället för webbplatsen i fråga. Faktiskt är wikipedia-artikeln (i min dator) fjärde träff när jag googlar. Den första är lunarstorm.se, den andra en undersida där med föräldrarinformation och den tredje wap.lunarstorm.se.

Intressant nog flaggar wikipiedia-artikeln direkt för att det "saknas relevant informaton" och en anmälning för att den "kan innehålla reklam". Naturligtvis (sic!) finns inte några motsvarande varningar på lunarstorm.se. När Lunarworks Holding AB skriver "Lunarstorm är en av Sveriges mest besökta webbplatser" och senaste pressmeddelandet är från 2007-10-10, så är wikipediaartikeln i natt uppdaterad med en kort notering om att betaltjänsten Lunar Pro lagts ned och att allt blivit gratis för användarna. Dagens Media berättade i fredags att antalet Pro-medlemmar gått från en topp på 100 000 till 10 000.

Själv har jag fascinerats av hur duktiga LunarStorm var på PR. Det vill säga att odla en massmedieförmedlad bild som låg dom i fatet. När jag dom senaste tre/fyra åren på mina gig frågat publiken om dom känt till någon ungdomscommunity, så har svaret alltid varit ett glatt "LunarStorm". Sen har dom inte vetat mer. Och massor av marknadsföring/reklam-folk har sagt samma sak. Med undantag för byråer och organisationer (utom skolor) som jobbat med barn och ungdomar. Dom har vetat att LunarStorm bara var en av många sociala nätverksplatser. När jag frågat kids jag träffat om LunarStorm, så har svaren påfallande ofta varit som en axelryckning. "Vadå LunarStorm, det är inget för mig"… Vilket inte hindrar att LunarStorm har varit stort och betydelsefullt för deras medlemmar, annonsörer och övriga intressenter.

Nu är det ju inte bara LunarStorm som drabbas av kundernas nyckfullhet. I USA var Friendster tidiga, coola och massiva – sen kom MySpace. Om man ser en social nätverkstjänst som ett massmedium så följer vissa problem med. Till exempel den stora utmaningen i att hålla antalet medlemmar högt för annonsintäkternas skull. Jag vet inte om det är lättare att se fenomenet som sociala medier, men tycker det är värdefullare för utvecklingen. Då måste vi fokusera dom enskilda användarna och deras relationer med varandra – inte medierna/communitytjänsterna dom använder. Vad ser vi då?

Samtidigt gör det ont i mig när LunarStorm tappar 90% av sina medlemsintäkter. Vi behöver mer av jag-betalar-för-det-jag får i stället för att allt-skall-betalas-av-annonsörer. Det sista är helt ohållbart på sikt. Att skylla på att medlemmarna vill ha gratis och våra konkurrenter erbjuder motsvarande tjänster är slappt. Det vore ungefär som om Mer, Festis och Coca Cola skulle ge bort sina drycker bara för att det finns gratis vatten i kranarna.

Inlägget postades onsdag 19 december 2007 klockan %H:%M och finns under Okategoriserade, weconverse. Du kan följa kommentarer till detta inlägg via RSS 2.0 flödet. Du kan hoppa till slutet och lämna en kommentar. Pingning är just nu inte tillåtet.