För en dryg timme sedan öppnade Kåre Bremer, Rektor vid Stockholms universitet, för möjligheten att kommentera hans inlägg. Det är ett välkommet och modigt steg. En bloggare av hans dignitet kan lätt bli överöst med kommentarer av alla möjliga slag. Bremer är som många andra ledare av stora (gigantiska) organisationer en mycket upptagen person. Därför skriver han klokt "ni får ha överseende med att det kan ta en viss tid innan jag hinner svara". Det är också helt OK att kommentarerna modereras. Fast, mig veterligen utan information om hur moderereingen sker (jmfr min beskrivning). Men han är inte ensam, andra välkända företagsledare och politiker har länge tillåtit (modererade) kommentarer – och med en portion vaksamhet, öppenhet och klargjord ambitionsnivå fungerar det oftast bra.

Jag skriver "välbloggande", för det är så jag uppfattar hans blogg. Inläggen är ofta korta, koncisa, intressanta och generösa. Dessutom med en lagom frekvens. Naturligtvis min bedömning för mina behov. Det enda jag möjligen tycker han missar är att bloggen heter "Stockholms universitet", dvs inte "Kåre Bremers blogg". Med andra ord konnoterar han organisationen och inte sin person. Jag hade hellre sett en mer personlig positionering i namnet. Speciellt eftersom jag uppfattar hans inlägg som högst personliga, även om Bremer representerar ett universitet. Observera att innehållet inte är personligt i betydelsen privatliv. Det senare är absolut inte nödvändigt, men kan vara värdefullt i många sammanhang.

Ett par andra detaljer är att vi inte kan trackbacka (bakåtspåra), dvs jag kan inte låta mitt inlägg här (i weconverse) hamna som en kommentar i hans blogg. Plus att när man kommenterar och klickar på "Skicka" så ges beskedet (långt ner på sidan) att kommentaren kommer modereras och man måste klicka "Skicka" en gång till. Jag tror att många kommentarer kommer försvinna när folk missar andra klicket, med bland annat irritation/frustration som följd (typ: va, modererade han bort min kommentar?).