[uppdatering 2007-09-10 efter PR 2.0:s inlägg] Sorry ”dojjan”, utan tvivel är vad vi kallar saker otroligt viktigt. Allt annat är att förakta värdet av det mänskliga språket. Vi är måna om att ge våra barn, företag, webbplatser, bloggar, etc rätt namn. Att säga att ”det” funkar är obegripligt när dom man konverserar med inte vet vad ”det” står för, alternativt förleds att tänka på något annat. Säger man ”reklam” eller ”PR” så betyder det helt olika saker för ”dojjan” respektive den nyblivne partiledaren Jan Björklund (som enligt Göran Greider är kvar i 50-talet). Jag brukar föklara begreppen ”sociala medier” och ”Webb 2.0” som ett försök att denotera dom nya egenskaperna som går bortom ”medier” och ”Webb”. Om än taffligt så konnoteras därmed en värdefull distinktion. För egen del säger jag sedan drygt 10 år ”konversation” i stället för ”kommunikation”. För mig är alltså marknadskonversation något annat än markadskommunikation.

Det finns en massa (luddiga) marknadsföringsbegrepp som hindrar oss tänka om i nya banor. Jag försöker så ofta jag kan tänka lateralt (snyggt fångat av Edward de Bono för 40 år sen). Hos mig har det blivit en slags ryggmärgsreflex som slår till allt oftare. Denna gång när Fredrik Wackå skriver att Sociala medier kräver samarbete mellan reklam och PR.

Marknadsföring är rätt mångtydigt. För somlinga betyder det annonsering, för mig betyder det också undersökning, analys, relationer och mycket mer. Begreppet reklam är verkligen luddigt och inte samma sak som annons (eller advertising). PR är möjligen lite klarare, även om en jämförelse med publicitet brukar få begreppsfanatiker att gå i spinn. Inom vetenskaperna är det centralt att forskaren väl definierar sina begrepp och strikt håller sig till dom aktuella definitionerna. Vilket i och för sig inte hindrar att vi här kan vara lite mer avslappnade.

Min huvudtes här utgår ifrån att begreppen reklam och PR är formade i ett (gammalt) medielandskap. Låt vara att den världen genomgått en hel del stora förändringar under dom senaste 50 åren. Vi brukar ofta tala om att företag och organisationer har marknads- respektive PR-avdelningar. Dom förra håller mest på med reklam som annonser, DR, TM, och konsument/kundundersökningar, etc. Dom senare har jobbat med att framförallt få in redaktionellt material i massmedier och att i viss mån hantera omvärldens kritiska diskussioner/frågor. Och vi har hanterat samarbetsbehovet i denna, kanske effektiva, organisationsuppdelning med begreppet Integrerad Marknadskommunikation (Integrated Marketing Communications). Det är liksom inget nytt att marknadföring kräver samarbete mellan dom som håller på med olika saker.

Däremot är medielandskapet nytt (här det vi lika luddigt kallar sociala medier). Vi måste tänka utifrån denna nya verklighet och inte den gamla kartan och dom gamla begreppen. Pröva att reflektera över om begreppen reklam, respektive PR, verkligen fångar alla revolutionerande (konversations)fenomen vi ser. Om ditt jobb handlar om att konversera om ditt företags produkter i Facebook, då är det kanske nåt annat än PR. Nåt som vi ännu inte har ett begrepp för. Flera grupper med folk som länge arbetat med PR, och framförallt många andra som ofta inte arbetat alls som vare sig professionella marknadsförare eller journalister, försöker exempelvis arbeta fram begrepp och verktyg som NewPR, Social Media Release, och New Media Release.

Det är inte lätt. Idag kan vi skratta åt att man kallade tåglok för ”ånghäst”. Jag undrar om man i transportföretagen funderade på om hästskötarna var lämpade att bli lokmekaniker. Webmaster är ju ett innovativt begrepp som hyfsat fångar en ny form av sysselsättning.

Det ovan sagda är en av anledningarna till att jag fört in frågan om begreppsapparaten inför giget på Berghs. Fast det stannar ju inte där.  Vi måste nog organisera om en hel del. Bara det här att outsourca marknadföring till marknaden (kunder, leverantörer och andra intressenter) är en lösning. Att peka på ökat samarbete mellan gamla avdelningar räcker inte.