Apropå den pågående konversationen om bloggande myndigheter har jag ett litet exempel från andra hållet. Det vill säga att delta (eller inte) i andra bloggars konversationer.

Den 9 maj skrev jag ett inlägg i Skolsmart (läs gärna det innan du fortsätter här) apropå Skolminister Jan Björklunds rundabordssamtal om marknadsföringen av skolor. Omedelbart efteråt skickade jag ett mejl till Björklunds pressekreterare Anders Andrén, via Regeringens Skicka e-post formulär. Trots att jag bockade för alternativet att få en kopia till mig själv fick jag aldrig någon respons. Det var som att skicka ett mejl rätt ut i rymden. Så här skrev jag:

Meddelande: Hej,
Ingår det ”bland andra” någon med goda (och kanske vetenskapliga) insikter i marknadsföringens teori och praktik?
Jämför http://www.skolmarknad.info/archives/000278.html (det går bra att svara genom en kommentar i min blogg där).

Idag (efter en månad) fick jag till slut ett svar från Andrén, som kort och gott skrev:

Hej Richard,
bifogar minnesanteckningar från mötet.

Hälsningar
Anders

Informellt, men inget direkt svar på min fråga och heller inte i form av en bloggkommentar. Jag ringde upp Anders och frågade varför han inte kommenterade i bloggen. Han svarade att han inte gör det, precis på samma sätt som han inte kommenterar insändare och artiklar i andra medier.

Det må vara så att en (politisk) pressekreterare av tradition gjort på ett sätt. Frågan är om det gamla sättet är värdefullt i dom nya sociala medieformerna? Jag tror inte det. Jag tycker att alla skall våga att pröva nya väger. Kort och gott, delta i konversationerna. Om Anders hade haft en blogg kunde han publicerat minnesanteckningarna där och pingat Skolmarknad.info och andra relevanta sociala medier. Nu blev det vanlig kommunikation från Utbildningsdepartementet till en medborgare.

Dessutom har dom nog missat att lära sig nåt av det jag slängde in. Det vill säga min oro för att ”sakkunniga”, som har en ytlig förståelse för vår samtida marknadsförings teori och praktik, skall jobba fram riktlinjer. Dom skulle bara veta att många skolors varumärken byggs av vad deras elever gör på sina sidor i Myspace, Facebook, Lunarstorm, Apberget och andra ställen där rykten skapas och utvecklas. I stället tjafsar dom om hockeybiljetter och gratisdatorer.