En av mina favoriter är Lektion.se, en samlingsplats med pedagogiskt material och tips för lärare och av lärare. Grundarna Per Malkert, Mattias Räftegård och Kenneth Spenner har helt enkelt skapat ett webbaserat verktyg som låter lärare konversera om sin profession utifrån det studiematerial dom själva gjort. Snacka om lärarskapat innehåll! Från början, cirka fem år sen, startade det som en idé och ett behov hos tre pedagoger. Jag träffade dom första gången i november 2004.
I takt med att verksamheten, och antalet medlemmar växt, har Lektion fixat mer och mer av finansiering genom sponsorsamarbeten och annonser. Håll i er nu – när jag precis kollade har dom 92049 medlemmar! Nästan 100000 människor som engagerar sig, hjälper varandra och utvecklas utan (mig veterligen) en krona i direkt stöd från statliga satsningar som KK-stiftelsen och Myndigheten för Skolutveckling.
Nu tar jag Lektion.se som ett exempel på diskussionen om transparens, mest för att jag gärna sprider kunskapen om Lektion.se. En av poängerna är att Per, Mattias och Kenneth lär ha lärt sig otroligt mycket när dom utvecklat sitt entreprenörsskap. För ett par år sen ringde dom och diskuterade med mig olika sätt att finansiera den webbteknik och arbetstid dom behöver. Whow vad imponerad jag är, för dom har verkligen fått snurr på affärerna (utan min hjälp) – miljonklipp sa Dagens Media. Trots det växer antalet medlemmar. Med andra ord klarar lärare lite kommersiell inblandning även på jobbet.
Solklart förstår nog dom flesta att banners som numera finns på deras webbplats är annonser. Möjligen är det lite knepigare när Lektion.se:s ordinarie nyhetsbrev (e-post) till medlemmarna då och då blandas upp med nyhetsbrev från sponsorerna, med Lektion.se som avsändare. Men, åtminstone jag har förstått vem som säger vad. Fast i det senaste Temabrevet börjar det bli svårt att skilja pedagogerna från sponsorerna. Inledningsvis utlovas ”Månadens medlemsbrev ägnar vi därför åt en liten spaning bland producenter och leverantörer. ” Därefter följer en racka annonser från dessa producenter och leverantörer. Sant, ibland finns det en liten ruta med ljusgrön text som säger ”Annonser”. Jag såg dom inte först. Och när jag tittar närmare undrar jag varför inte allt material har den stämpeln. Helt plötsligt har Lektion, som varit så webb 2.0 i sin kärnverksamhet, blivit otroligt webb 1.0 i sin kommersiella del.
Ta ett exempel, det mesta som jag kan om en av annonsörerna (Smartboard) har jag lärt mig från nöjda lärare som berättar om sitt användande. Vidare en del anekdoter, där mina och andras barn spontant berättat att deras skola skaffat Smartboard (hmmm, inte ofta dom berättar vad som händer i skolan). Naturligtvis också genom svar på mina frågor från leverantören, som tex när jag poddintervjuade företagets grundare David Martin för några år sedan.
I många branscher, speciellt PR-sektorn just nu, pratar man etik och webbkonversation. En viktigt ståndpunkt, som jag stödjer, är ”transparens”. Det vill säga att mottagaren skall veta vem som säger vad, och gärna motiven bakom. Jämför en gammal, numera nästa bortglömd, ideologi om en vattentät uppdelning mellan massmediernas redaktionella respektive annonssäljande avdelning. Fast numera köper vi i bloggo/poddosfären idén att redaktören pratar för annonsören, bara vi vet om dom är betalda eller inte.
Sammanfattningsvis, till att börja med. Ange klart och tydligt om ni förmedlar ett budskap mot betalning. Det blir inte bara mer etiskt, det blir desssutom ärligare och uppriktigare. Det känns fånigt när Lektion.se säger sig ha ”gått på spaning”. Dessutom, ta betalt av annonsörerna och sponsorerna för att hjälpa deras kunder att konversera om produkterna i fråga. Det känns mer spännande än att i gammal anda vara en megafon åt reklambyråerna.
Inlägg (RSS)